Du har ju satsat målmedvetet sedan du började spela, hösten 2006. Men det är nu i höst som du har passerat den magiska topp 100-gränsen på världsrankingen. Du har också nått play off i både Oslo Open och Riga Open. Att ta det där sista klivet är svårt för många. Vad är det som har hänt?
- Det sista jag behövde för att slå mig in på topp-100 var att ha ett bra och fungerande anfallsspel och försvarsspel SAMTIDIGT. Under mina första två år utvecklade jag mest mitt försvarsspel, och det sista året mest mitt anfallsspel samt forchecking i spelvändningar. I flera turneringar fungerade endera anfalls- eller försvarsspel, vilket var frustrerande. Trots att jag egentligen inte tycker att jag blivit bättre under det sista året inser jag att det är först nu jag hittat en försvarsstrategi som passar med min anfallsstrategi. Jag vinner mycket fler puckar nu än för ett år sedan, och det ger mig stora fördelar.

Vad tycker du skiljer topp 100 från dem som är strax där under?
- Om man drar gränsen vid topp-500 hittar man nästan uteslutande spelare som tränar eller har tränat på egen hand en hel del. Dessutom spelar dessa spelare förhållandevis ofta. Skillnaden till topp-100 spelare tror jag handlar om att spelaren måste ha en fallenhet för spelet och ha en strategi för anfall och försvar mot olika motstånd. I princip alla topp-100 spelare har bra centerfinter, och minst en riktigt bra fint mot rörligt/stillastående försvar.

Du har spelat mycket utomlands. Hur tycker du att bordshockeyn har utvecklats sedan du började satsa?
- Tillbakagången i de svenska tävlingarna är diametralt motsatt till antalet spelare, och framför allt antalet skickliga spelare i många utländska turneringar, framför allt i Östeuropa. Nya stjärnskott kommer fram ofta, och de sämsta spelarnas kvalitet har höjts mycket. Det är allt svårare att finna "lätta" matcher i t.o.m. ett inledande gruppspel. Andra saker som gått i vågor är utvecklingen av försvarsspelet. För 4 år sedan spelade nästan alla flipper-försvar. Därefter gick fler och fler över till mer box-liknande försvar för att hinna med de snabba skyfflarna som styrde spelet då. Efter att många spelare blivit sjukligt bra på centerfinter gick spelarna tillbaka till mer flipper igen. Numera är det mer centrifuger som styr, mycket beroende på att det är lättare att få fler returer tillbaka till anfallaren.

Den här säsongen har två andra svenska spelare också haft sina genombrott: Umeås Finn Finnstedt och Göteborgs Lukas Gustafsson. Ni har alla spelat ungefär lika länge. Vem är bäst av er tre just nu tror du?
Jag blev riktigt imponerad av Finn Finnstedt i Jönköping. Finns ganska stela, men reaktionssnabba, box-försvar visade sig givande där. Men jag undrar hur han skulle klara sig mot de spelare som fokuserar mest på centerfinter? Kanske är det så att min internationella erfarenhet gör att jag troligtvis kan komma före Finn på t.ex. EM, men på stora svenska tävlingar utgår jag från att Finn lyckas bäst. Lukas är troligtvis den som har störst utvecklingsmöjligheter. En mycket teknisk spelare med fantastiska skyfflar och bakisar.

Det är snart dags för SM och startfältet ser ut att bli det bästa någonsin i en svensk tävling. Det blir väldigt svårt att vinna. Vem håller du som förhandsfavorit?
- Jättesvårt! Bäst form verkar Lampi, Caics och Tmej ha. Svårt att räkna bort Nuttunen och Österman...Jag drar till med Caics, han var grym i Riga strax före jul!

Du gör ditt fjärde SM. Vad krävs för att det ska bli ditt bästa?
- Förra året kom jag i princip sist i finalgruppen. I år är jag rankad att komma ungefär på samma slutplacering. Men med alla orankade och underrankade svenska spelare kan det bli tufft att nå till söndagens spel. För att lyckas måste jag uppbringa full fokus i semifinalen, och spänna musklerna rejält på söndagen. Jag siktar på play-off!